Min förkärlek för gamla faluröda hus kommer av min uppväxt med ett K-märkt hus på tomten, här ovan som jag helst minns det; Äppelträd som blommar och falufärgen som lyser i solen och färgar allt som nuddar rött. Verandan i glas sträckte sig över hela framsidan, grunden var huggen sten och kakelugnen var underbar. Huset var förbjuden lekplats med hål i golven och ruttna trappor, men jag minns fortfarande vilka plankor i köket man skulle akta sig för, när vi fiskade upp igelkottar som trillat ner i hålen, den lilla gluggen som var min pappas rum och vilka trappsteg i trappan som var förrädiska. Huset jag växte upp i byggdes på samma tomt för att man ansåg att det inte gick att isolera ett liggtimmerhus och när nya huset stod färdigt 1955 lämnades det stora vackra huset bredvid att förfalla vilket helt utan tillsyn tog mindre än 50 år. Jag älskar huset fullt av 50-tals detaljer som jag växt upp i men har alltid sörjt huset som fick böta för dåtidens okunskap och ohämmade hyllning till det nya moderna.
Här är en till bild på ”gamlahuset”, här ser man även den stora glasverandan och att dörrar var målade i gult. I bakgrunden syns även de 50-tals hus jag växte upp i.
När jag och min familj nu äger två hus som stod inför samma framtid, båda fulla av tidigare misstag och följderna av dem hoppas jag att vi i största möjliga mån slipper att göra fler av dessa fel själv. Vi har tagit kontakt med en länsantikvare som ska följa oss på vår resa och vi läser all byggnadsvårdslitteratur vi kommer över. Det är svårt nog ändå.
När man upptäcker en skada i en fastighet man själv har ansvar över är goda råd dyra. De hantverkare man pratar med ger motsägande råd och vitt skilda åsikter om möjligheter att reparera och använda sig av gamla beprövade metoder. Dagens samhälle har även den en övertro på de material vi själva uppfunnit, idag är det t.ex. inte masonitskivor och plastgolv som används överallt utan laminat/klickgolv eller kanske i störst utsträckning gipsskivor.
Vem ska man lyssna på, vad är förlegat och vad är rätt behandling och vilka material är tillåtna när man renoverar hus från 1800-talet? Det jag hittills lärt mig är att ta allt med en nypa salt, liggtimmerhus är otroligt tåliga. En timmerstock med tät kärna klarar sig länge med både fukt och stommen klarar flytt av bärande delar i större utsträckning än vad jag trodde var möjligt. Vårt torp lutar charmigt åt alla möjliga håll men har satt sig och står stabilt. Har också lärt mig att delar som tillkommit senare har en tendens att inte klara sig lika bra. Konsekvenserna av fel material har jag själv bevittnat men man kan inte alltid använda det som fanns tillgänligt för 150-100 år sedan, det finns ju inte heller alltid tillgängligt idag. Vilka material är okej att ersätta med i ett gammalt hus och vilka material är bannlysta? Vad är konsekvenserna av fel val? Bilderna från när vi tog upp det moderna klickgolvet i vårt torp visar hur snabbt förloppet kan vara vid fel val.
Att inte agera när ett fel uppdagas är lika allvarligt, ett exempel på det är markhöjningen kring torpet som orsakat en skada i syllen. Vid en första anblick kan den se allvarlig ut men men en sänkning och möjligtvis en halvsulning ska det hålla hundra år till, rötan går inte mer än några centimeter in i stocken och det finns gott om kärnvirke kvar. Här kommer vi att gräva bort höjningen, något som borde ha åtgärdats för 50 år sedan. Att man som på bruksvillan lagat skador i taket med aluminiumfolie och plexiglas är anledningen till att vi nu behöver timmra om ena hörnet och riva ut köks- och källartaket.
Jag har själv fått höra av utbildade byggnadsvårdare att bruksvillan i princip bara var att bränna, av några bilder gjorde han bedömningen att vi hade ett omfattande angrepp av hussvamp som inte skulle gå att hantera. Taket var enligt honom också i behov av en totalsanering(!). Då gäller det ändå våga ta steget om man själv har gjort en annan bedömning (just här skrattar troligen min man och alla som pratade med mig under den dagen åt mig… de anser nog att det var just det jag inte gjorde men en dag senare skrev jag på kontraktet).
Man ska såklart inte tro att alla hus går att rädda men man ska skaffa sig en egen bild av vad som behövs för ett beboeligt hus. Det finns alltid flera sätt att lösa ett problem och flera olika skolor hos experter. Hussvamp som ett exempel anses av vissa kunna skapa sin egen fukt och inte gå att få bort även om man tar bort källan till fukt och skadat virke (vanlig uppfattning hos t.ex. sanerarfirmor som tjänar pengar på oroliga husägare) andra som har en mer sansad bild av biologiska organismer inser att rötsvampar inte kan skapa fukt, endast flytta den om den finns tillgänglig och tar man bort rötskadatvirke och minskar fuktbelastningen under svampen levnadskrav (25%) kan skadeutvecklingen avstanna. Det är visserligen omtvistat hur länge den kan klara sig utan fukt, men det står samtidigt klart att den inte överlever en relativ fuktighet som varaktigt understiger 85 procent (se uppiggande artiklar bland länkarna). Vi gjorde en analys av svampsporerna och fick veta en vecka senare att det inte var hussvamp vi hade att göra med, dyrt men värt besväret.
Att läsa sig till så mycket man kan, försöka få en övergripande bild av situationen och olika möjligheter att reparera skadan om inte annat för att kunna disskutera med hantverkare. Ta även in flera hantverkare för offert, inte bara för att få en uppfattning om pris utan också för att göra en bedömninga av vem som kan renovera med en inriktning på byggnadsvård och för att hitta en hantverkare som du känner dig trygg med.
Bruksvillan - Foglavik 
Kommentera