Har man följt vårt arbete med glasbruksvillan här så vet man att Linas pappa, Börje, har lagt ner sin själ i arbetet med att restaurera vår villa och med att klippa gräset till perfektion. Eventuellt för att han tänkte att vi aldrig skulle klara arbetet själva, men det är en annan femma, och antagligen hade vi inte klarat oss så här långt heller om han inte visat vägen och väckt oss tidigt varje morgon under alla ledigheter vi spenderade med renoveringen under de första 8-9 åren. Han åkte när han vaknade på morgonen i Borås och väckte oss när han tyckte att det var dags att arbeta.
Från och med nu kommer han dock inte synas i bilderna här på bloggen eftersom han dog under sommaren 2017. Han har kämpat mot depressioner i hela sitt liv och vi sörjer inte att han dog nu utan gläds åt att han kämpade emot så länge. Vi i familjen ser det mer som att vi fick 30 år extra. Tack pappa för all hjälp, alla urusla skämt (halva dessutom), all den kunskap vi fick och framförallt att du visade oss att vi ju kunde klara av allt, från att gjuta trappor, putsa väggar, till att lägga om tak. Det visste vi inte innan du sa att det var enkelt och visade vägen. Du var otålig och klumpig och hatade att göra pilljobb men nu tar vi efter i dina fotspår och vi älskar pilljobb och nu vet vi även att vi kan lägga tak, putsa i betong och nästan allt annat (Timmerjobb, el och VVS lämnar vi åt bättre lämpade). Alla verktyg som du visat hur de används kan nu även vi hantera. Förutom motorsågen, den ville du ha för dig själv.
Här är några av bilderna som fanns på bloggen på pappa när han arbetade med villan. När han syns med kryckor och bandage är det för att han föll från en stege i servicegången när han arbetade med taket där och bröt höften, handen och dislokerade nacken. Stoppade honom i tre veckor och sedan byggde han här igen.