Här är små barnfötter som sprungit på vårt såpskurade trägolv.

De tre första böckerna (Mjuka kakor, Kakor & cookies och Tårtor & cheesecakes) finns  här.

Den ena var i mycket dåligt skick, plockades ner och kördes till plåtslagaren för att han skulle göra en replika. Den andra borstades ren, tvättades och målades med rostskyddsfärg.

Rostskyddsfärgen är järnmönja, en linoljeprodukt som ersätter den miljöskadliga blymönjan som tidigare använts.

Även detaljerna kring väggarna, fönstrena och takets vindskivor målades. Just här av eminenta Mia.

Det vi kommit åt har behandlats med rostskyddsfärg och de detaljer som rostskyddades förra sommaren målades i sommar med linoljefärg, som vi berättade i tidigare inlägg är det pigment vi tror varit original tidigare nyförbjuden och alternativ (genom brytning eller pigment) finns ännu inte ute på marknaden. Men den ”rätta” kulörern är det ingen brådska med, krävs utförligare analys innan vi landar i färgerna. Tills dess skyddar vi med denna färg blandad på överblivna rester (vilket stoppar rosten).

Här är det nylagda taket som bara väntar på den nygjorda takrännan från plåtslagaren. Här ser man också det nylagda taket ovanför ingången och hallen.

Under hela arbetet användes klättersele på alla som var på taket, de andra fick stå i fönstret och kika. Det bev ett ganska omfattande arbete med trälagningar, speciellt de sista brädorna på taket är ofta i dåligt skick. Här syns vår goda vän Mia som under tio dagar arbetade med takomläggning.

Här är taket på plats.

Även nedre delen av ett anliggande tak lagades där det behövdes nytt trä. Här ser man även de hårt åtgångna ”lejontassarna”. Bilden illusterar även den dokumentation vi för över takets tidigare teknik och konstruktion. Trekantslist där spikarna omsorgsfullt spikats i för att minska antalet hål i pappen. Vi trodde länge att tidigare papp varit (stenkols-)tjärpapp, men analys visar att det rör sig om tidig asfaltspapp.

Det samma gäller underliggande skifferimitation (bild ovan) med pappbitarna skurna i fyrkantiga ark lagda som fjäll.

Här från taket tog vi även en bild av trädgården bakom huset, för tillfället helt igenvuxen med spirea, vilket har förhindrat att marken växer igen med snårskog, även om spireauppränsningen är ett massivt och mödosamt arbete i sig.

Vår takfilosofi för tillfället är att lappa och laga. Vi kallar det vi gör nu för takreparation och vi avser att senare
göra en takrestaurering. Prioriteringen ligger på att stoppa vatten från att läcka in och förstärka hållfastheten där råsponten ruttnat kan vi använda vår begränsade tid maximalt. På så sätt läggs fokus på snabbhet och funktion och mindre finlir och byggnadsvård. Där vi tvingas riva mer tak än man önskat så fotograferas det mesta av konstruktionen för att kunna återställas vid senare tillfälle. Tanken är att laga taket med en 15 års horizont och på så vis förskjuta takrestaureringen till senare. Stora delar av taket är intakt och det är därför vi valt denna strategi. En annan aspekt är att vi inte vet hur huset fungerar med uppvärmning, att göra stora ingrepp nu som sedan visar sig vara otillräckliga eller för täta skulle kunna betyda att arbetet är bortkastat. Det enda vi vet nu är att det måste sluta regna in, något som på de platser vi lagat nu är uppnått.

Bebben och svärfar valde taket ovanför hallen att lägga om först. Ett litet tak med ”rakare” vinklar och jämförelsevis enkelt. Eftersom skadan syntes tydligt i halltaket (länk här) på insidan visste vi att det behövdes göra några trälagningar. Det räckte med ett par brädor så var taket lagat. Det täcktes sedan med asfaltspapp, ströläckt, bärläckt och tillsist teglet som återbördades på sin plats.

Här håller tegelpannorna på att placeras ut. Mia och Pelle som hjälpte till tog med dessa två klätterselar som nu används av alla på taket. Bebben har sin arbetssele som köpts in för takarbetet och svärfar Börje lånar Pelles sele.

Här är en av arbetslunchens lådor. Svärfars räckmacka och Frun i husens ägg och mjölkfri princessbakelse till dessert. Inom kort publiceras inlägg kring taklagningen.

Två typer av vegetariskt ”kött” som grillades i sommar, marinerade sojamedlajonger högst upp. De är torrvaror som blötläggs och marineras, gärna ett par dagar i förväg för perfekt resultat. De nedre bitarna är tzaybitar som finns i välsorterade livsmedelsbutiker. De är även de fantastiskt goda och smakar milt av ingefära. Här på ett fint emlajfat och med en vacker utsmyckad slev.

Egenodlade brytbönor.

Rödlök, gullök och schalottenlök på tork.

Varm choklad på sojamjölk, toppad med vegetariska marshmallows. Kvällslyx i torpet efter en hård arbetsdag. Här ser man även plastfärgen som börjat flagna på fönsterrutorna.

Två typer av pioner som klarat sig i bruksvillans trädgård, dockan är en gåva från lillungens farmor.

Här nedan är lite tankar kring färgsättningen av villan som vi tänkt återskapa från originalutförandet.

Vi har inte funnit några indikationer på att putsen varit någon annan färg än vit, plåt- och trädetaljerna däremot finns det många färgglada spår efter. Akvarellen är från 40-50-tal. Här är både fönster och plåttak gröna.

Färgen som imiterar ärgad koppar förbjöds i år och inom kort lär det finnas en ny på marknaden men vi behövde skydda plåten nu och valde en närliggande linoljefärg att måla över rostskyddsfärgen. Oavsett slutlig färg (kan ju förbli röd om det visar sig ha varit så) så var det den bästa bevarande lösningen för att rädda så mycket plåt vi kan och hinner. Bland annat var en ränna på taket utom räddning och ny omålad är beställd. Det kommer ta några år innan behandlingen släpper från denna plåt så den kan få någon färg alls. Mer om att måla plåt kommer upp inom kort.

Sedan vi köpte villan och åtminstone sedan 50-60-talet har villans alla trädetaljer varit röda, att som husägare klura ut vilka färger villan varit målad i originalutförande är ett väldigt detektivarbete. Här under kan man skymta grönt och i en liten flis som trillade loss såg man en mörk grön, i stil med kromoxidgrönt.

Även om villan inte är så detaljrik med snickarglädje så ligger schweizerstil nära i tiden och då var det gärna gult och grönt i flera nyanser. (bilden är från Blekinge läns länsstyrelse och föreställer Karlskronas lotshus)

Delar av de utsmyckningarna som fanns på villan i original är ju också bortplockade, t.ex. takspirorna. Här ett vykort från 1903.

Dessa två kulörer är också de två färger vi hittat när vi skrapat färg, tittat i krångliga hörn, eller mer uppenbara saker som att vissa delar var för högt upp för att kunna målas över med rött. (Bilden är från under en fönsterplåt)

Undertaket är t.ex. fortfarande mörkt gult längst upp på flera ställen.

Alla plåtdetaljer på fasaden verkar ha varit i koppargrön nyans, de på taket vet vi inte än. Här en gammal droppe färg under en plåtdetalj.

Vi vet att trälisten längst ner på huset verkar ha varit i mörkgrön (idag ser den på vissa ställen nästan blå ut där färgen finns kvar men jag gissar att det beror på att den åldrats så). Fönstrena verkar ha varit ljusare grön och undertak och dylikt verkar ha varit gult.

Mycket detektivarbete återstår, likaså renoveringsarbete men slutresultatet kommer säkerligen vara väldigt vackert. Tar tacksamt emot tips och trixs, samt för en diskussion kring vart man egentligen bör dra gränsen vid återställande. Hur skall man se på tidslager, vad skall man bevara och vad skall man återställa? Inom kort publiceras några artiklar som vi finner intressanta på ämnet, däribland några om plåtrenovering.

ps. vi sammanställer just nu lite utkast i photoshop där vi testar färgsättningen i datorn. Hoppas kunna dela med oss av även detta snart d.s

I år fick vi en stor vitlök, några små och de flesta såg mest ut som när vi stoppade ner dem. Vi missade att de ska sättas på hösten så vi är ganska nöjda ändå.

När pappa klättrar på taket klättrar liten i fönstret.

Rabarberpaj vid fikaplatsen. Här är grillen målad i grafitfärg. De vackra kyrkbänkarna är inoljande med rå linolja och målade första strykningen med linoljefärg. Färgvalet är egentligen bara en blandning av lite färg vi hade över och vi funderar på att göra sista strykningen i mörkgrönt.

Efter – lite åt en annan vinkel. Lummigt och fint i grönsksodlingen.

Före. Buskar och träd precis utanför dörren.

Efter. Nu ser man istället det vackra äppelträdet – och hela vägen ner till stenmuren!
Före köpet och innan staketet som placerats som en fyrkant mitt i trädgården tagits bort. Man ser hur delen till höger bakom staketet hunnit växa till sig sedan de lämnade den utan skötsel och nu klänger sig upp på det gröna staketet.

Efter tre års arbete. Dungen vid muren är under bearbetning – asparna har ringbarkats och tas bort nästa vår. Nere vid muren ska en fruktlund planteras nästa år.

Före köpet och innan rensningarna på skräp som låg i högar överallt. Dessutom har vi målat uthusen med falu rödfärg. Taket på dasset var i dåligt skick och även dörrarna var ruttna. På den här bilden har vi börjat rensa i sophögen som syns i högra hörnet. Skräpet som stod kring snickarboden är borta idag men bakom behövs mer grundläggande arbete. Precis som torpets grund behövs här grävas ur eftersom marken nu är i nivå med syllen och panelen. I år har vi grävt ur, nästa år kan vi gräva lite mer, byta ruttna plankor och måla med slamfärg.

Efter tre års arbete. Nytt tak på dasset och tre nya dörrar som målats i gul slamfärg. Vi hann dock inte måla gångjärnen i grafitfärgen. Här är gångjärn och grill målade i järnmönja – rostskyddsfärg.

Före köpet och alla små tuvor, taggbuskage och allt högre träd växer som de vill. Det man knappt ser på den här välkomponerade mäklarbilden (syns lite i högra hörnet) är staketet som syntes på de övre bilderna. Notera sälgen som vuxit sig stor utanför verandan.

Efter att staketet plockats bort – grindstolparna till nedre grinden står dock kvar (mitt i trädgården!). Till vänster i bild syns en av många högar med stockar som låg gömda i allt det höga gräset på bilderna. Nu är det den enda högen som finns kvar! Här syns kryptallen, en klassisk 60-70-tals plantering, vi valde att ta bort den och behålla de vackra stora träden precis intill, en tall och en rönn.
Före vi tagit bort alla tuvor, kryptallen är dock borta vilket gav utrymme för den vackra rönnen att få bre ut sig.

Efter tre år. Här ser man snickarbodens slamgula detaljer till vänster.

Före köpet och innan det blev vår grillplats.

Grillfest för 10 gäster.

Bryggstugan innan köpet.

Lilla bryggstugan efter rensning, målning med slamfärg och testmålning av olika linoljefärgskulörer. Den fungerar som provstuga innan vi bestämt vilken kulör torpet ska få när vi hinner skrapa bort all plastfärg. Alla fönster är inoljade med linolja och rensade från plastfärg, rutorna (förutom den sista i plexiglas) är skrapade från gammal insynsplast. I höst blir det troligtvis en tur ner för att måla färdigt lilla huset. Dörren står öppen på över bilden eftersom låset trillat ut, nu är det gamla kammarlåset restaurerat och sitter på plats.